Idag är det den 31 januari, vilket betyder att om exakt 3 veckor är min norgetid över. För kl. 13.30 den 21 februari sätter jag mig på bussen mot Sverige och flyttar jag hem till mitt röda hus i Knappsmåla. Det känns både skönt och jättesorgligt. Skönt för att jag saknar mitt hemmaliv och allt vad det innebär och så ska det bli skönt att slippa den sjuka stressen på McD. Kommer säkert sakna jobbet efter ett tag. Men just nu känns det väldigt bra att ha knappt 20 arbetsdagar kvar. Däremot känns det jättesorligt att jag ska lämna vår fina lägenhet och min älskade älskade sambosar. Jag kan inte fatta att jag ska sova utan min gnisslande roomie bredvid mig, eller att vi inte ska sitta ihoptryckta i vår älskade soffa och filosofera om livet om kvällarna längre. Jag kan börja gråta bara jag tänker på det. Vi har haft så otroligt många fina stunder i den här lägenheten och när livet har kännts piss och hemlängtan har varit stor så har vi alltid haft varandra. En kram eller hand att hålla i har aldrig varit mer än några meter bort. Utan att förstå det så har vi kommit varandra så sjukt nära. Man gör ju det när man bor såhär länge tillsammans. Vi har ju delat allt med varandra i 5 månader nu. Asså usch, jag vet inte hur jag ska överleva där hemma utan min sambosar... Vill inte ens tänka på det. Tur att vi har en fin sommar att se fram emot. Då är vi alla hemflyttade igen.
Men nu vaknade Kajjan och Amanda så nu ska gå och kramas lite istället för att sitta här och deppa.
